Vallonbruken

Vallonbruken har sin benämning efter de vallonska yrkesmän som hade en nyckelroll vid järnframställningen. De värvades till Sverige av framsynta företagsledare, främst Louis De Geer, som insåg värdet av deras yrkesskicklighet.

I Uppland fanns alla nödvändiga naturresurser för järnframställning och ett trettiotal järnbruk växte upp i landskapet. Stångjärnet från vallonbruken var under lång tid världsledande i kvalitet, och en stor del av produktionen gick på export, främst till England.

Bruken var kompletta livsmiljöer där många människor arbetade och levde hela sina liv. Arbetsförhållandena var hårda, men bruksledningen tog även ett långtgående socialt ansvar.

Besök de unika bruken - njut av de bevarade bruksmiljöerna och lär om järnhanteringen - dåtid och nutid.

Uppdaterad information finns på Vallonbruken

Forsmarks bruk
Forsmark har en välbevarad bruksmiljö med herrgård, bruksgata, kyrka, bostäder, verkstäder, smedja, kvarn, skolor, café, brukshandel och värdshus. Här finns en Engelsk park med tempel och dammar. I det gamla spannmålsmagasinet vid Bruksgatan finns ett museum.

Gimo bruk
Bruket anlades 1615 som kronobruk under Österby. 1625 utarrenderades Gimo, Lövsta och Österby till Willem de Besche. Följande år blev Louis De Geer medarrendator. Gimo förblev i släkten De Geers ägo till 1756, då det såldes till Jennings & Finlay.

Gimo såldes 1764 till direktören i Ostindiska kompaniet och Jernkontoret, Jean Henry Le Febure. Herrgården har bevarat sin ursprungliga karaktär. Stallbyggnaderna, två monumentala kolhus från 1800-talet, ett stort sädesmagasin och en äldre herrgårdsbyggnad bildar tillsammans med herrgården en av Upplands finaste bruksmiljöer.

Masugnen släcktes 1936. I samband därmed övertog Korsnäs AB bruket. Idag är Sandviken Coromant - världsledande inom verktygstillverkning - största industrin i orten.

Hargs bruk
Harg har en komplett bruksmiljö som är i privat ägo. Egendomen skapades på 1630-talet av landshövding Hans Kyle. Gustaf Otto Stenbock köpte gården 1664 och fick fyra år senare privilegium att anlägga ett järnbruk.

Lövstabruk
Lövstabruk är bruksbygdens största järnbruk anlagt av Louis De Geer på 1620-talet. Under De Geers ledning utvecklades Lövsta till Sveriges största järnbruk. Vid hans död 1652 övertogs Lövsta av sonen Emanuel. Under dennes tid fick bruket den strikt utlagda plan som i stora drag är bevarad. 1719 brändes större delen av bebyggelsen ned. Charles De Geer återuppbyggde bruket efter samma mönster som tidigare. Herrgården med flyglar uppfördes i sten i liknande stil som den nedbrända karolinska herrgården av trä. Parken fick behålla sin 1600-talsutformning.

I kapellet finns den märkliga orgel som uppsattes av Johan Niklas Cahman.

Strömsberg
I Strömsberg har alla enheter som bildade en typisk bruksmiljö bevarats: arbetarbostäder och andra bostäder, hyttbyggnad, rostugn, kolhus och smedja från i huvudsak 1800-talets senare hälft och 1900-talets början samt ekonomibyggnader och herrgårdsanläggning.

Här finns vallonsmedja, kvarn, våghus, bruksgata, skolmuseum, snickerimuseum och herrgård samt en vacker parkmiljö med rastställen.

Här finns även ett trevligt café.

Söderfors
Bruket är ett av de få i Uppland med ännu fungerande järnindustri. Söderfors anlades 1676 av bergsmästaren Claes Depken för tillverkning av ankare. Denne hade utarbetat en metod att med vattenhamrar smida ankare.

1748 inköptes det av direktören i Ostindiska kompaniet Claes Grill inom vars släkt det stannade till 1907. Detta år såldes bruket till Stora Kopparberg. I den numera franskägda industrin Erasteel Kloster AB tillverkas bl.a. snabbstål.

Herrgården uppfördes omkring 1690 men ombyggdes i rokokostil vid 1700-talets mitt under Carl Hårlemans ledning. Bostäderna sammanfördes till regelbundna bruksgator med fähus och trädgårdstäppor. Byggnaderna var knuttimrade och rödmålade, men putsades i början av 1800-talet.

På andra sidan strömmen ligger Änkehuset, uppfört 1776 för änkor efter brukets arbetare. Brukskyrkan som uppfördes 1789-92, är även församlingskyrka, och ett fint exempel på det sena 1700-talets kyrkobyggnadskonst.

Parken är en så kallad engelsk park, anlagd med naturen som förebild. Templet i parken uppfördes vid samma tid i dorisk stil och speglar det vaknande intresset för antiken. Templet är helt öppet och saknar den grekiska förebildens cella, dvs ett inre rum innanför kolonnerna.

Vid Dalälven står ett stenblock med en text från 1797, som är Anna Johanna Grill d. y:s minnesord över svärmodern med samma namn. Vidare finns en minnessten över Adolf Ulric och Anna Johanna Grills enda barn som dog fyra år gammalt. Två stora ankare uppsattes 1878 i parkens södra del. En kinesisk tempelbyggnad revs 1910. Söderfors bruk är sedan 1985 byggnadsminnesmärke.

Tobo bruk
Den vita herrgården ligger mitt i samhället. Den karolinska huvudbyggnaden från 1700-talets förra hälft flankeras av flyglar från 1830-talet. Intill står det gamla spannmålsmagasinet. Bostäderna ligger vid två bruksgator.

Hyttan, som till stora delar står kvar, uppfördes 1883, men byggdes om på 1910-talet. 1937 förvärvades bruket av Monark som tillverkade sportartiklar, radio- och TV-apparater mm. I början av 1970-talet övertogs industriområdet av AB Carl Munters.

Besök även Eric Sahlström Institutet, nationellt folkmusikcentrum - med fokus på nyckelharpan.

Österbybruk
Österby gård tillhörde på 1400-talet Örbyhus gods och löd under Vasa-ätten. Gustav Vasa byggde upp ett järnbruk specialiserat på krigsmaterial. Från 1626 utarrenderades Österby, Lövsta och Gimo till Willem de Besche och Louis De Geer. 1643 inköptes de tre bruken av Louis De Geer, under vars ledning Österby utvecklades till Sveriges näst Lövsta största järnbruk.

1758 förvärvades Österby av Claes Grill och dennes halvbror Johan Abraham. 1802 övertogs ena hälften av bruket av Per Adolf Tamm. 1823 blev denne ägare till hela bruket. Från 1927 och till nedläggningen 1983 drevs Österbyverken av Fagersta AB.

Den gamla bruksmiljön i Österby har en klar uppbyggnad. På ena sidan herrgårdsdammen ligger sedan 1600-talet arbetarbostäderna koncentrerade. Här återfinns också den karakteristiska klockstapeln, brukskontoret, en karolinsk stenbyggnad i två våningar, och Ånghammaren från 1800-talets mitt.

På andra sidan dammen ligger herrgården, vars huvudbyggnad uppfördes omkring 1760-1780. Den östra herrgårdsflygeln byggdes under 1730-talet. Brukskapellet, den västra flygeln, invigdes 1735. Den franskinspirerade trädgården med korsarmad spegeldamm, alléer och parterrer är ritad av Carl Hårleman.

Stallänga, sadelmakarlänga, magasin och ytterligare ett par byggnader ligger väster och norr om herrgården och vid dammens utlopp finns vallonsmedjan, den enda bevarade i sitt slag. Kolhuset är sammanbyggt med smedjan. Under markytan strax väster om smedjan finns resterna av en masugn.

Efter 1800-talets mitt upplevde järnhanteringen vid Österby ett uppsving. En rad industribyggnader uppfördes några hundra meter norr om den äldsta bruksmiljön. Ett degelgjutstålverk anlades 1871 och 1880 en rostugns- och masugnsbyggnad. Den senare revs 1977. Kring dessa anläggningar utvecklades en modern industrimiljö.

Under åren 1917-1932 bodde Bruno Liljefors med sin familj i herrgården och i parken höll han en del vilda djur. Sin ateljé hade konstnären i en byggnad som tidigare använts till bl a brygghus. Den och Ånghammaren används som utställnings-lokaler. Numera ägs herrgården, vallonsmedjan och ytterligare ett tjugotal byggnader av Bruno Liljefors stiftelse. Flera av dessa hålls öppna för publiken, bl.a. herrgården där konserter anordnas, vallonsmedjan där teaterföreställningar ibland ges sommartid och en smedstuga från 1700-talet.

Övriga Vallonbruk
Bennebol
Bruket anlades 1676 av ägaren till Hargs bruk Gustaf Otto Stenbock. Malmen hämtades från Dannemora, rostades och smältes i Bennebol. Tackjärnet (gösar) fraktades till Harg för bearbetning. Järnhanteringen upphörde 1884.

Det man ser idag är i huvudsak resultat av om- och nybyggnader vid 1800-talets mitt, då bruket upplevde en högkonjunktur. Masugnen från 1858 och rostugnen från 1887 restaurerades på 1970-talet.

Bruksmiljön består i övrigt av inspektorsbostad med brukskontor i ena flygeln, skolhus, stallängor, kolhusruin, magasin, ett s.k. labby samt bruksgata med bostäder och fähuslängor.

Berkinge
I Berkinge fanns under 1500-talet två skattehemman. Ett av dessa förpantades 1632 till Gerhard de Besche, en av de holländare som 1624 arrenderat Forsmarks kronobruk. På egendomen uppförde de Besche hammarverk och masugn. Sedan han 1646 blivit ägare till Forsmark inlemmades Berkinge i detta bruk.

Herrgården har högt valmat tak och ålderdomlig kvadratisk plan. Till gården hör ekonomibyggnader från 1800-talet. I bruksmiljön ingår arbetarbostäder, lämningar av ekonomibyggnader, till stora delar uppförda av slaggsten, masugnsruin, rostgrop och bruksdammen som nu återställts.

Dannemora
Järnmalmsgruvor med brytning från medeltid till 1992. Dannemoramalmen transporterades till ett trettiotal järnbruk. Ett 50-tal dagbrott varav Storrymningen är 200 m lång och 100 m djup. I södra fältet finns permanenta isberg. Gruvkontor, maskinhus för Sveriges första ångmaskin, arbetarbostäder, utsiktspaviljonger och gruvlavar.

Edsbro
Mindre bruk med röda smedslängor, välbevarad masugn, klensmedja, fd hamnmagasin och gråstenskyrka. Fornborg. Hembygdsgården Åsavallen.

Harnäs
Tillsammans med bl.a. David Leijel anlade Claes Depken 1659 en masugn i Harnäs och en hammarsmedja vid Älvkarleö, där tackjärnet från Harnäs skulle bearbetas. Harnäs brändes ned 1719, men var 1723 återuppbyggt.

Harnäs, Hyttön och Älvkarleö såldes 1772 till Thomas Tottie. 1821 inköptes Harnäs av Samuel af Ugglas.

Endast ruiner av masugnar och hammarsmedjor återstår. Vid bruksgatan ligger rödmålade stugor från 1700-talet och några större, ombyggda ekonomibyggnader.

Hillebola
Av bruket som anlades av Henrik Lemmens 1640 återstår en bruksgata med sex stugor från 1744 samt ytterligare ett par byggnader och ruiner, bl.a. en klensmedja från 1805. Ursprungligen fanns masugn och stångjärnssmedja här. Då Charles De Geer på Lövsta köpte bruket 1734 flyttades stångjärnstillverkningen till Karlholm. Masugnen släcktes på 1880-talet.

Karlholmsbruk
Bruksgata med röda trähus, bagarstuga, kvarn, skolmuseum och välbevarad Lancashiresmedja med originalutrustning, ångmaskin, valsverk, turbiner, vällugn mm.

Karlholm har direkt anknytning till havet. Fritt fiske med handredskap, havsbad mm. Tämnarån erbjuder ädelfiske (fiskekort).

Ullfors
Idyllisk bruksmiljö med vita och röda smedsstugor och arkitektoniskt intressanta brukshus från 1800-talet.

Vattholma
Bruket är ett av vårt lands äldsta. Redan under 1400-talet skall hyttor ha funnits här. Sedan Gustav Vasa blivit ägare till Dannemora, Österby och delar av Vattholma bildade han 1545 ett bolag för driften. 1551 omtalas att en smältarhärd uppförts vid Vattholma, malm och kol fraktades med pråmar på Fyrisån från Dannemora. En del av malmen togs också från Vattholmagruvan.

Vattholma drevs som kronobruk till slutet av 1500-talet, då det övertogs av släkten Bielke på Salsta. Under 1600-talet infördes vallonsmide som tillämpades till 1870-talet, då man övergick till lancashiremetoden. I Vattholma fanns masugn till 1758, då den flyttades till Länna.

Bebyggelsen tillkom på 1700- och 1800-talen. Vid dammens södra sida låg industribyggnader, medan bostäder var förlagda till två bruksgator norr om dammen. Här ligger bl.a. det gamla värdshuset med kringbyggd gård, magasinet och skolan och på Fyrisåns andra sida herrgården med huvudbyggnad från 1812 och flygel från 1700-talet.

I trakten runt Vattholma finns järnmalms- och kalkstensfyndigheter. Vid Brunna och Salsta har järnmalmsbrytning pågått från 1850-talet till 1922. Öster om Stenby bröts kalksten från 1860 till 1937 och järnmalm under 1800-talets andra hälft. I det lilla gruvsamhället Stenby har arbetarbostäder bevarats liksom vid Brunna och Salsta.

Vällnora
Bruket anlades 1684 av Jakob Leijel och kallades då Åsby. Här fanns både masugn och hammarsmedja som 1733 såldes till Jean Jacques De Geer på Gimo. Hammaren nedlades 1735. Masugnen övertogs 1774 av Rånäs bruk. Driften upphörde 1890. Bruksbostäderna och masugnen, som delvis härrör från brukets anläggningstid, genomgick en genomgripande upprustning vid 1800-talets mitt. Masugnsruinen och klensmedjan intill Norrsjön restaurerades 1976 av riksantikvarieämbetet.

Åkerby
Bruket anlades 1638 och såldes 1699 till Charles De Geer och drevs därefter tillsammans med Lövsta bruk till nedläggningen 1883. På 1760-talet byggdes här den första av de tre brännstålugnar som konstruerades av metallurgen Sven Rinman. Denne blev vid samma tid direktör vid Åkerby. Den nya metod han lanserade bidrog till stålindustrins uppsving vid 1700-talets senare hälft. Stålet från Åkerby avsattes främst inom Uppland bl.a. för tillverkning av gevärspipor i Norrtälje och till liar som sedan gammalt smitts på orten.

Bruket brändes 1719, men återuppbyggdes. Längs bruksgatan finns en rad låga rödfärgade timmerhus med uthus. Åt söder vidgar sig gatan till en öppen plats med en klockstapel från 1739. Av herrgårdsanläggningen återstår de båda större flyglarna samt två små karolinska entréflyglar. Av industribyggnaderna har endast stålboden intill herrgården bevarats och ruinen av den först anlagda brännstålugnen.

Älvkarleö
Bergmästaren Claes Depken, handelsmannen David Leijel och dennes bröder grundade 1659 bruken Harnäs och Älvkarleö. På 1670-talet utarbetade Depken en metod att med hjälp av vattenhamrar utsmida ankare. För detta adlades han och antog namnet Anckarström. Han tilldelades också strömmen i Söderfors för anläggande av ett ankarbruk. Älvkarleö undgick att förstöras 1719, eftersom ryssarna inte kunde bryta igenom de förskansningar som bruksfolket byggt. Lämningar finns kvar i form av sick- sackformiga löpgravar med uppkastade vallar.

Omkring 1700 byggdes en herrgård, Nygård, som efter ombyggnad används bl.a. som samlingslokal. En ny herrgård uppfördes 1772 och disponeras nu av Sveriges Lottakårer som kursgård.

Smedstugorna längs bruksgatan har ersatts av moderna villor. Endast en stuga står kvar. I denna har Älvkarleby hembygdsförening återställt ett bruksarbetarehem från sekelskiftet.

Besök även Söderhällgården - Folklivsmuseum, verksam tomteverkstad, hantverksmuseum.